Kalle, klassens välkända busfrö, satt längst bak i rummet, som vanligt på sin vakt. Den här morgonen blev han dock utsatt för något oväntat när magistern konfronterade honom om hans nattliga upptåg. Men Kalle var inte den som lät sig fångas så lätt, och när magistern bad honom tala högre för att få svar, visade han sig vara mer än bara en liten slyngel.
Klassens lilla busfrö Kalle satt längst bak i klassrummet. En morgon började magistern:
– Det har kommit till min kännedom att du, Kalle, varit i min trädgård två nätter i rad och tagit frukt. Är det sant?
Kalle svarar inte. Då gick magistern ner till Kalle och frågade varför inte han inte svarade.
Kalle säger att han inte hört ett dugg av vad magistern frågat.
– Hörs det verkligen så dåligt hit ner? frågar magistern. Gå upp till katedern och tala till mig i vanlig ton så ska jag sätta mig på din bänk så får jag höra hur det låter.
– Är det sant att magistern kröp ut ur skolfrökens fönster klockan fyra i natt? frågar Kalle från katedern.
– Du har rätt, Kalle. Det hörs väldigt dåligt här nere.